Jag har vant mig med Malmö

Det är konstigt hur man så snabbt vänjer sig med något. Jag har i nästan 20 års tid bott i Stockholm, men under två månaders tid har jag blivit Malmöbo, och på dessa två månader har jag anpassat mig efter Malmölivet. I Malmö är ”alla” trevliga och stressar inte, så när jag hoppade av tåget på T-centralen och hörde folk vara sura och stressade genom gångarna kände jag bara: ”Åh, äntligen tillbaka i Stockholm!”

När jag sedan hoppade av bilen istället hemma i huset stötte jag på en väldigt konstig känsla. Det kändes som hemma, men ändå inte. Det var som att jag inte riktigt kände igen mig och inte kunde kalla huset för hemma. Det hade blivit ersatt av ”hemma hos pappa” istället för ”hemma”. Det är min lägenhet i Malmö som är hemma nu, och det känns lite konstigt.
När de konstiga känslorna väl hade lagt sig började jag ha en jätteskön helg. Jag firade min födelsedag på fredagen med en jättegod middag hemma hos mamma, och så spelade vi Just Dance på kvällen. På lördagen var jag och shoppade med mamma och Claudia i Stockholm, och hela kvällen spenderade jag i Alexs kök med att bara prata strunt, dricka te och överkonsumera cheeseballs. Och idag har det varit släktkalas hemma hos mamma och jag har ungefär tusen gången fått berätta hur bra jag har det i Malmö, att utbildningen är jättebra och att ingen av skottlossningarna har inträffat i Rosengård och att det bara är media som försöker få det att framstå som det.
Nu sitter jag på tåget mot Malmö och känner att det ska bli skönt att komma hem. Det har varit jättetrevligt att träffa alla igen, men samtidigt är det skönt att få åka hem och leva sitt egna nya liv som man har vant sig med. Inte livet som man hade som tonåring. Det var ju trots allt tre hela dagar sedan som jag var så ”liten”…

Imorgon fyller jag 20 år…

Vid ungefär halv ett inatt kommer jag sluta vara tonåring. Jag har då levt i 20 år, och det är ändå rätt lång tid, och det har hänt väldigt mycket måste jag säga.

  • Jag har gått från att nästan behöva stödmatte till att få MVG i ämnet och vara en av de bästa i hela skolan på det
  • Jag har kommit femma i häcklöpning på SM tre gånger
  • Jag har flyttat till Malmö från Stockholm
  • Jag har haft fem pojkvänner
  • Jag har varit med i Metro två gånger (okej, om en månad så har jag det)
  • Jag har gråtit sju gånger
  • Jag har fått en spricka i nyckelbenet
  • Jag har haft en mängd olika frisyrer och hårfärger
  • Jag har gått sex år på gymnastik
  • Jag har hjälpt en tv-hallåa att köpa spikskor
  • Jag har åkt med ett skelett på tunnelbanan och gått med det på Drottninggatan 
  • Jag har tagit sönder fönster på ett helt hus
  • Jag har fått ringa efter en ambulans
  • Jag har bråkat med Kronofogden (Deras fel, inte mitt!)
  • Jag har bråkat med Tele2 (Deras fel, inte mitt!)
  • Jag har bråkat med ICA (Återigen inte mitt fel…)
Ja, jag kommer inte på något mer för tillfället, och när jag ser på det så här känns det ju inte så mycket faktiskt, men när man lägger till alla vänner jag har fått, hur jag har fått ett mycket bättre självförtroende och börjar tycka om mig mer och mer ju mer tiden går är det rätt bra ändå. Imorgon får man se om det ändras något. Troligtvis inte, men man vet aldrig…

Tack för presenten moster Gerda!

Det är alltid lika spännande att gå och hämta posten när man kommer hem från skolan. Oftast är det något brev från älskade Tele2 som säger att jag ska ge dem pengar jag inte ska ge dem, men ibland kan det komma något riktigt roligt, som idag till exempel. Då fick jag ett födelsedagskort från moster Gerda. Jag fyller 20 år på fredag och hon hade läst i min blogg att jag har haft konstiga drömmar på sistone, så hon skickade mig en drömfångare, 500 kr och det traditionella trevliga brevet. Tack så mycket moster Gerda! Nu kan jag shoppa på utförsäljningen som Acne har imorgon i Lund, som jag egentligen inte borde gå på men som jag tänker gå på ändå!

Den sociala helgen

Det har varit den mest sociala helgen för mig på länge. I fredags var jag på ”efter tenta”- fest, i lördags var jag på IKEA med Sofia och på kvällen var jag hemma hos Bonnie till klockan fyra och spelade Super Mario och tittade på film och igår var jag på bio med Chrissi och tittade på The social network. The social network var en otroligt bra film, men ett tips bara – sitt inte längst fram i bion! Efter två timmar får man rätt ont i nacken, men finns det inga andra platser har man inte så mycket val…

Nu är tentaveckan över!

Nu är tentaveckan äntligen över. Tentorna är skrivna, och det blir en välbehövd helg utan plugg. Dock stör jag mig på att jag skrev 1/3 som svar på sista frågan på mattetentan medan alla andra skrev 3/5, men jag intalar mig för tillfället att det är jag som har rätt och alla andra som har fel. Det låter mycket bättre i mina öron än att det skulle vara så att jag har fel.

Efter tentan var det förfest hemma hos Chrissi vilket betydde att vi stod och dansade The Backing up dance, vilket var grymt roligt. Jag har den låten på hjärnan, och jag kan inte få bort den, men varför skulle jag vilja det? Det är så bra!

Nu blir de bara till att vänta i 20 dagar tills vi får reda på vårt resultat. Jag orkar inte vänta. Jag vill veta nu!

Matte är roligt!

Det har blivit dåligt med blogginlägg den här veckan, men till mitt försvar är det faktiskt tentavecka, och jag har lite viktigare saker för mig än att blogga. Som att lära sig två matteböcker utantill till exempel eftersom man inte får ha något formelhäfte under tentor på universitetet. Jag är alltså fullproppad med bevis för olika satser och har lärt mig hur man tar fram värden på sinus, cossinus och tangenskurvor. Låter det inte roligt?

Det kanske låter lite tråkigt, men jag älskar matte, vilket alla jag har pluggat med har märkt. Jag har räknat alla extentor och repeterat dem, och räknat andra tal bara för att det är roligt. Med andra ord kan man säga att allt annat än en femma i betyg är oacceptabelt. Har jag för höga krav på mig själv? Nejdå! Vad får er att tro det. Det var ju inte så att jag höll på att bli utbränd under gymnasiet för att jag hade så höga krav på mig själv. Inte alls…

Mattetentan är i alla fall imorgon, och jag längtar faktiskt. Det ska bli roligt!

Tentapluggningen har börjat!

Nu har tentapluggning börjat på riktigt. Idag satt jag i skolan från åtta till fem och tog bara paus för att äta lunch. Jag har räknat rätt många mattetal alltså, men jag tycker om det. Matte är bland det roligaste, jobbigaste och mest irriterande som finns, men det är så givande att få tänka riktigt mycket och sedan lösa ett riktigt svårt tal.

Måste jag nämna att jag är en mattenörd?

Helgen har varit bra

För att fatta mig kort – jag har haft en jättebra helg med massor av trevliga middagar, spelkvällar och vänner. Dock har jag inte pluggat fullt så mycket, men imorgon så… Dock är det svårt att hitta någon att plugga med. Det verkar som att de flesta vill plugga själva inför tentan, men det vill inte jag. Jag vill kunna diskutera med folk när jag inte förstår något. Jaja, någon hittar man väl…

Du får tysk multivitamindryck, Laura

”Köp saft”, sa Laura igår när vi bestämde att vi skulle ha spelkväll/middag/idolkväll idag hemma hos Filip, så jag begav mig till den lokala livsbutiken, och de hade allt. Allt förutom saft… I brist på annat köpte jag därför en multivitamindryck istället, men jag tror Laura blir glad ändå. Det står allt på tyska på förpackningen. Då kan hon få känna sig som hemma.

Nä, nu ska jag ta min chipspåse och min tyska multivitamindryck och bege mig några portar västerut och äta currykycklingbananpizza som Filip har i ugnen nu. Det ska bli mumsigt det!

Jag är på framsidan av Sacotidningen

För några veckor sedan var jag och blev intervjuad av Saco, och nu har de skickat framsidan på tidningen till mig. Vad tycker ni? Hela tidningen kommer ut i november, så håll utkik efter Metro då! Själv tycker jag att den blev riktigt bra, så min lillasyster Claudia behöver inte skämmas allt för mycket när hon ska på Sacomässan i november.

Intervjun som jag och Frida, tjejen på framsidan, är med i ska tydligen ha blivit jättebra, så det ska bli riktigt intressant att läsa den sen, och se hur folk på bussen läser om en. Lite egoboost måste man få ändå…