Att fira Valborg i Lund på traditionellt studentvis är bland det tråkigaste jag någonsin har gjort. Folk var fulla, det var kallt och jag fick trängas på en lerig filt med folk jag inte kände. Det tog en timme innan jag tog min cykel, cyklade hem och satte mig vid Netflix med en kopp te. Jag har därför idag skrivit ett blogginlägg på Lundastudent om hur du som nykter introvert kan fira Valborg i Lund. Du kan läsa inlägget här!
Det hela kan komma som en chock, men jag måste berätta det – jag tycker inte om kaffe. Jag vet, det är en skandal. Jag som student bör hedra denna dryck som har hjälpt vår sort att ta sig igenom de svårigheter vi har stött på genom historien. Trots kaffets permanenta plats i studenters hjärtan är det några av oss som slinker undan denna kaffekultur. Vad dricker vi då istället? Jo, te. För att öka denna skara med tedrickare ska jag därför presentera tre anledningar till varför du ska dricka te istället för kaffe.
Den absolut största anledningen till att inte dricka kaffe är för att kaffe helt enkelt inte smakar gott. Det spelar ingen roll hur mycket folk påstår annat. Kaffe är beskt och omöjligt att dricka utan att göra en grimas och dricka vatten efteråt. Te däremot har en len och god smak. Så länge du håller dig borta från svart och dåligt grönt te vill säga.
Det bästa med te är att det finns så otroligt många sorter att välja på. Det finns grönt te, vitt te, svart te och rött te, och det är bara en liten del utav alla sorter som finns. På dessa sorter finns det dessutom olika smaker. Min favorit är ett grönt te som heter Japan Lime. När tet är nyinköpt lukter det lime i hela lägenheten. Det är ett väldigt behagligt välkomnande när man kommer hem måste jag säga.
För att skaffa kaffe på resande fot har du i princip två alternativ: Du kan köpa det till överpris på valfritt café, eller så kan du vara omständig och ta med dig pulverkaffe, som tydligen smakar ännu värre än vanligt kaffe har jag hört. Med te kan du dock lätt ta med dig en tepåse, köpa billigt varmt vatten på Pressbyrån och så har du ditt te. Mycket smartare och smidigare än kaffe.
Som ni märker är te helt enkelt det bättre alternativet. Det är godare, har fler valmöjligheter och är billigare än kaffe. Visst, jag är otroligt partisk, men jag väljer att ignorerar de väldigt välgrundade motargumenten som finns till kaffets fördel. Kaffe har redan en sådan pass stor grupp anhängare bland studenterna, så det är inte mer än rättvist att jag får lite försprång.
Det här var veckan då jag hade alldeles för lite tid, men som jag fick avsluta med avkoppling hemma hos min pojkvän i Småland.
Under en av kvällarna jag satt i skolan och skrev på mitt examensarbete betedde sig himlen väldigt konstigt, men det var väldigt vackert.
Jag ute på promenad i väntan på att min pojkvän skulle komma hem från jobbet.
Promenadstigen jag brukar gå på.
Jag i väntan på tåget hem till Lund.
Jag blev uttråkad i väntan på tåget, så jag bestämde mig för att börja fotografera papperskorgen bredvid mig. Riktigt roande…
Vila och sömn är något som står mig väldigt varmt om hjärtat. Jag somnar innan klockan tio på kvällen och brukar gå upp någon gång mellan fyra och fem på morgonen. Kan jag slänga på en 20 minuters tupplur efter lunch på det är sömncykeln perfekt. Denna sömncykel är dock något som de senaste två veckorna har rubbats helt då sömn är något jag har bortprioriterat.
Som ni har märkt har jag inte uppdaterat bloggen den senaste veckan, och detta beror på att jag helt enkelt inte har haft tid. Det är en av anledningarna till att sömnen har blivit som den har blivit. Så vad har då hänt de två senaste veckorna? Jo, något som kallas examensarbete har hänt, och jag har dessutom varit på Centerstudenters förbundsstämma i Linköping.
På förbundsstämman i Linköping hade vi mer eller mindre schemalagda aktiviteter mellan klockan 08:00 och 23:59 varje dag. Under den tiden hade vi minimalt med pauser. Det fanns därför ingen som helst tid över till annat. All tid gick till att läsa motioner, debattera och rösta. Utöver dessa politikaktiviteter var det festande, vilket resulterade i att jag bara fick runt fem timmar sömn per natt. Alldeles för lite för min smak med andra ord.
Denna resa till Linköping var dock endast en parantes från den riktiga sömntjuven, nämligen mitt examensarbete. De senaste två veckorna har varit extremt hektiska när det gäller examensarbetet. Jag har behövt förbereda mig inför en workshop jag höll idag på IKEA. Något som har tagit otroligt mycket tid. Idag är det torsdag, och jag har sammanlagt, bara den här veckan, lagt ner 46 timmar på mitt exjobb. Och då är det som sagt bara torsdag. Igår var jag till och med i skolan 06:30 för att skriva på mitt examensarbete.
Som ni förstår, som den sömnkänsliga person jag är, har min kropp inte direkt svarat positivt på detta bortprioriterande utav sömn, och detta med goda skäl. Man ska inte jobba och påfresta kroppen så pass mycket under för lång tid. Kroppen klarar av att under en begränsad tid, men till slut måste den vila för att orka med. Den här helgen ska därför dediceras till sömn. Inga väckarklockor, worddokument och ingen kurslitteratur ska få vara i min närhet. Sömnrutinerna ska tillbaka, och sömn ska åter igen bli något prioriterat.
Som ni säkert har märkt kom det inget inlägg varken i söndags eller igår. Det enkla svaret på det hela är att jag helt enkelt inte har haft tid till att skriva något. Jag har nämligen under helgen haft fullt upp med Centerstudenters förbundsstämma, och igår pluggade jag 13 timmar. De kommande dagarna kommer se ut på samma sätt, så jag kommer inte skriva något förrän på torsdag. Under tiden kan ni passa på att läsa några av mina gamla inlägg.
Hoppas ni inte blir allt för ledsna, så ses vi på torsdag!
Under mina, snart, fem år på LTH har jag varit studentambassadör för LTH fyra av dem. Det har inneburit en hel del mässor och öppna hus, men nu är den tiden över. I söndags var jag nämligen på Lunds universitets öppna hus vilket var mitt sista uppdrag som studentambassadör. Det hela är rätt tråkigt, men gör man det oförlåtliga att ta examen får man skylla sig själv.
Jag skriver om detta och mer i inlägget ”Mitt sista uppdrag som studentambassadör” på Väljayrkebloggen. Du kan läsa inlägget genom att klicka här.
Som ni har märkt älskar jag att skriva. Det är något med att formulera meningar, och sätta dem i en kontext, som verkligen tilltalar mig. Att medverka i tidningar är heller inget som är främmande för mig. Jag har medverkat i både Metro, DN och i Saco utbildningsbilaga för Sacomässan. Jag har dock aldrig fått något jag har skrivit publicerat. Visst, man kan räkna att jag blir publicerad på Lundastudent och Saco Väljayrkebloggen, men där styr jag vad jag publicerar själv. Igår ändrades dock det hela. Jag blev nämligen publicerad ”på riktigt” på Shortcut med min krönika ”När vårkänslorna når ingenjörsstudenterna”.
Det hela började med att låg i min säng och läste förra numret utav Campus/Shortcut. I varje nummer brukar de ha med en studentkrönika som alltid är väldigt välskriven. Jag har dock inte tidigare lagt märke till vad det har stått längst ner på sidan där krönikan är skriven. Det blev därför en glad överraskning när jag såg att de på Shortcut sökte efter en student som ville skriva en krönika om vårkänslor till nästa utgåva av Campus/Shortcut.
Min hjärna började mer eller mindre arbeta ihop en krönika där och då. Jag bestämde för mig själv att jag skulle bli publicerad. Jag gjorde därför mitt absoluta bästa för att skriva en så bra krönika om vårkänslor som möjligt.
Traditionellt sätt tänker folk på vårkänslor som något positivt där kärleken spirar och alla blir glada. Jag tänkte därför att risken för att om jag skulle skriva på samma tema att min krönika då bara skulle bli en del i mängden. Jag valde därför att vända på det hela och skriva om hur vårkänslorna visar sig för en ingenjörsstudent som skriver på sitt examensarbete. De positiva vårkänslorna som andra har har bytts ut hos ingenjörsstudenterna mot ångest, rädsla och oro. Dock slutar krönikan inte på ett negativt sätt som får läsaren att bli deprimerad. Jag avslutar istället krönikan med en positiv och inspirerande twist. Något ni helt enkelt får läsa i krönikan.
Att skriva en krönika är inte riktigt något jag har gjort förut. Jag har bara skrivit en krönika innan, och det var på gymnasiet när jag läste en kurs i journalistik. Att skriva en krönika är dock något jag nu har fått mersmak av, och att dessutom bli publicerad gjorde det hela så mycket bättre.
Vill du läsa hela krönikan? Det kan du göra genom att klicka här!
Som student i Sveriges bästa studentstad är det lätt att kärlek uppstår. Det finns så många tillfällen att träffa studenter, så det är mer eller mindre en tidsfråga innan du kommer vara i ett förhållande. För mig tog det inte ens ett år innan jag hade fått en pojkvän. Visserligen studerade han i Linköping, men det fungerar det med. En sak som man dock inte alltid tänker på är att relationer över utbildningsgränserna kan skapa kulturkrockar.
Min pojkvän är läkare medan jag är civilingenjör. Det är två helt skilda yrken där vi tänker på helt olika sätt. Det har därför uppstått en hel del kulturkrockar mellan oss. Detta skriver jag om på Lundastudent i inlägget ”Så har du relationer över utbildningsgränserna”. Där skriver jag om hur du på ett effektivt sätt kan få förhållandet att fungera genom att använda de tre orden ”mmm”, ”okej” och ”aha” medan du nickar och låtsas vara intresserad.
Du kan läsa hela inlägget här!
Efter själva sittningen, och en mindre mellanfest, var det dags att bege sig till utestället. Vid garderoben var jag otroligt nära på att lämna in mina horn. Jag var rädd för att jag inte skulle stöta i folk hela tiden med dem på dansgolvet, men både mina vänner och de som jobbade på utestället bad mig att ha på mig mina horn, och tur var väl det. Mina horn och jag blev populärast på dansgolvet. Alla tittade på mig, och jag har aldrig pratat med så mycket folk på ett uteställe som då. Min kompis sa att det var tre tjejgäng som kom och raggade på mig och att ännu fler tittade åt mitt håll. Något som jag helt missade då jag är inkapabel till att förstå när folk raggar på mig. Det var även tre personer, fyra tjejer och en kille, som åt utav mitt morotshalsband. Med andra ord var jag helt klart hetast på utestället.
Så hur blir du då hetast på utestället? Jo, du klär ut dig till något som sticker ut men som fortfarande ser snyggt ut. Sedan ser du till att din utklädnad fattar eld så att du väcker uppmärksamhet. Avsluta med att dansa loss på dansgolvet utan att försöka väcka uppmärksamhet. Med erfarenhet kan jag intyga att detta är ett framgångsrecept. Om du dessutom är singel kommer du definitivt få med dig någon hem, för vem skulle inte vilja följa med hem till den som är hetast på utestället?
Det är inte varje vecka som man klär ut sig till en ren, sätter eld på sig själv och kan gå ut med bara shorts och t-shirt, men den här veckan har varit en sådan vecka.
Den här veckan har det varit väldigt fint väder, så jag har promenerat till skolan de flesta dagar.
Under mina promenader den här veckan har jag, som vanligt, fotograferat blommor.
Vid ett tillfälle under exjobbsarbetet hade jag tre stycken datorer uppe samtidigt.
Den här veckan var första gången det här året som jag gick ut i bara shorts och t-shirt. Det var riktigt härligt det.
Igår hade vi en sittning med sagotema i skolan. Jag, Sofia och Anna klädde ut oss till Frozen där jag var renen Sven. Mer om det skriver jag om i ett inlägg imorgon. Bland annat att jag satte eld på mig själv.
Jag och Frida på nationen
