Författare: wesemannwidmark

Medan andra tonåringar spenderar sina pengar på kläder, att festa eller göra något roligt, så spenderar jag mina pengar på något mycket roligare nämligen solskyddsfaktor. Hurra för mig! Det är verkligen underbart att få betala 244 kronor för att över huvudtaget kunna vara ute i solen. Visst, jag visste att jag skulle behöva smörja in mig med solskyddsfaktor hela sommaren när jag började med min antibiotikakur, men ändå. Det finns faktiskt roligare saker att lägga sina pengar på…

Det roliga med det hela är att nu när jag cyklade till centrum för att köpa solskyddsfaktor så att jag kan vara ute i solen, blev jag så varm, eftersom det är så varmt och soligt ute, att jag inte vill vara ute i solen. Det är alldeles för varmt! Alltså har jag köpt solskyddsfaktor helt i onödan. Okej, det är inte helt i onödan, men jag tänker inte gå ut i solen nu i alla fall. Det får bli ikväll istället…

Hej alla gamla och nya läsare!

Eftersom jag är ny på Blogger tänkte jag presentera mig för mina nya läsare. Ni som har följt mig på Tonårsskalle känner mig redan utan och innan.

Dennis Widmark heter jag och är 19 år. Jag är nyexaminerad, om det nu är så man säger när man har gått ut gymnasiet, från teknikprogrammet med inriktningen design och arkitektur på det underbara gymnasiet Fredrika Bremergymnasiet.

Mitt liv består för tillfället av att bygga upp en ångest över att jag ska flytta till Lund. Jag ska nämligen börja plugga civilingenjör med teknisk design på Lunds universitet till hösten, och det ska bli hur roligt som helst. Dock är det även hur läskigt som helst att för första gången bo ensam och klara sig själv. Det blir ett äventyr det, men jag tror att jag klarar av det, eller jag måste klara av det rättare sagt.

Annars är jag som vilken tonåring som helst. Är med kompisar, letar efter killar, tränar (har varit friidrottare i sex år innan jag var tvungen att sluta hösten 2009 då det blev för mycket i skolan) och gör alla vanliga tonårsgrejer helt enkelt. Dock fyller jag 20 år i höst, och då blir det till att bli vuxen. Man kan ju försöka i alla fall…

Och det viktigaste att veta om mig: jag älskar Monopol och är en grymt dålig förlorare. Därför är det bäst att låta mig vinna, för det är som min kompis Helen sa: ”Det är alltid kul att spela Monopol med dig, och det är lika kul när det inte är ett spel längre… det är personligt!”

Ja, det är jag det och på den här bloggen kommer jag köra med samma stil som jag har gjort på Tonårsskalle, och jag hoppas att ni kommer tycka om det!