Konsten att vara creepy på utegym

Mina äventyr i Tyresö fortsätter. Nu under kvällen följde jag med mamma och Patrik, mammas fästman, på en liten träningspromenad. Jag stod för promenaden och de stod för träningen. Tyresö kommun har nämligen byggt ett nytt utegym, och mamma och Patrik tänkte att de skulle ta och inviga den. Jag tyckte dock det var roligare att fota dem när de tränade, speciellt mamma, så jag spenderade tiden till det istället. De andra på gymmet tittade konstigt på mig när jag sprang runt där med min kamera och fotograferade var enda liten rörelse hon gjorde. Hon var dock väldigt duktig, men några riktigt roliga bilder fick jag på henne, men de får jag inte dela med mig av här. Tyvärr…

Att gymmet var utomhus visade sig dock inte hjälpa mig mot min åkomma som alltid uppkommer på gym. ”Försöker-titta-diskret-på-otroligt-snygga-killar-men-är-inte-alls-diskret-och-killarna-tittar-därför-konstigt-tillbaka”-syndromet kallas det för. Både jag och Jens lider av det syndromet, så jag behöver i alla fall inte känna några skuldkänslor. Men för att min creepernivå ska öka lite mer upptäckte jag att på en av bilderna jag tog av mamma stirrar den otroligt snygga killen rakt in i min kamera och ser minst sagt fundersam ut. Han måste ha undrat varför jag står där med en ytterst odiskret kamera och fotografera honom. Ja, att vara smidig när det gäller sådant är uppenbarligen inte något för mig.

Nä, nu ska jag ta och hoppa in i duschen. Allt cyklande och promenerande fram och tillbaka i Tyresö i runt 30°C gör att man minst sagt blir svettig. Men man ska inte klaga… Okej, lite får man klaga…

Mamma och Patrik kör latsdrag

Mamma och Patrik kör ryggdrag

Mamma i solen

Ett ansikte i berget
Jag hittade en liten vän. Han var bara en centimeter lång.

Promenad på Tyresö Slott

Nio minuter med cykel från där jag har växt upp ligger Tyresö Slott. Tyresö Slott har en lång historia bakom sig. Bland annat monterade man ner tornen och brände skogarna längre ut i skärgården så att ryssarna skulle tro att de redan hade varit där och plundrat. Men historian om Tyresö Slott får vi ta någon annan gång.

Jag cyklade i alla fall ut dit med min kamera och tog en liten promenad på området. Det var riktigt mysigt det. Jag har inte varit där på två år tror jag, så det var trevligt att vara tillbaka. Det finns väldigt mycket att se där och ett mysigt litet promenadstråk i slottsparken. Dessutom om man går över bron till Notholmen finns det ett trevligt litet café. Jag hade dock med mig min äggröra som jag satt och åt i skuggan.

Två timmar spenderade jag ute vid slottet innan jag behövde cykla hem. Jag ska nämligen på middag hemma hos mamma och det är lite längre att cykla dit, med betoning på lite. 15 minuter om man ska vara exakt.

Vi gillar Tyresö. Här är livet härligt.

Finns det något bättre än att komma hem dit man har vuxit upp? Tyresö må vara min hemkommun, och folk kan tycka det är tråkigt, men Tyresö är verkligen min favoritplats här på Jorden. Tyresö har skog, hav, ett slott, forsar, sjöar, ängar… Ja, nämn något så finns det säkert här. Det är helt enkelt hur fint som helst här, och speciellt nu på sommaren. Men Nyfors på vintern är svårt att slå det med.

Som liten får man lära sig en sång i skolan och på dagis som mer eller mindre är propaganda för Tyresö. Den går så här:

”Havet och skogen. Å alla blommorna. Vi går på ängen barfota du och jag. Vi gillar Tyresö. Här är livet härligt. Bom dia di. Bom dia di. Bom dia di. Bom dia di… ”


Den slingen sjunger man sedan om och om igen. Det är inte konstigt att den har satt sig och att vi Tyresöbor tycker om Tyresö.

Bilden ovan är på trädgården hemma hos pappa. Detta är bara en liten del, men den är väldigt fin tycker jag. Pappa är en trädgårdsnörd, så det är ingen vanlig svenssonträdgård vi har inte.

Nu ska jag i alla fall cykla iväg till Tyresö slott och mysa med en bok hela eftermiddagen. Räkna med att det kommer komma en hel del bilder från Tyresö den här veckan, men det tror jag att ni överlever.