Dag: 15 augusti 2010

Vem visste att äta på Mongolisk buffé kunde vara så roligt, och vem visste att det skulle vara på min bekostnad? Saken var den att jag la upp mat på min tallrik och gick till kocken så att han kunde steka den. Problemet var bara att det inte fanns någon kock där. Där stod jag då med min tallrik och visste inte vad jag skulle göra. Det enda logiska var att gå tillbaka till mitt bord där mina kompisar satt och beklaga mig över saknaden av kockar. Då sa de till mig att jag skulle fråga efter kocken, vilket jag även gjorde. ”Vet du var kocken är?”, frågade jag till första bästa servitör. Detta var då fel gjort av mina kompisar som tyckte det var jätteroligt eftersom jag såg så borta ut och att servitören blev förvånad. Resten av kvällen bestod därför av ”Vet du var”-skämt, men det är ju trevligt att man kan roa folk.

Dock fick även jag skratta, för längst bort i hörnet satt det en familj med massa barn, och helt plötsligt sa en av tjejerna helt seriöst: ”Jag ljuger faktiskt inte. Jag skvallrar bara” och på en gång blev ljudnivån runt vårt bort ungefär tio gånger högre.

Och varför har jag valt en sådan otroligt tråkig bild till detta inlägg? Jo, för bredvid oss satt världens tråkigaste par. De bara satt där och var tysta och sura. De pratade inte ens med varandra, och de åt knappt heller! Dessutom stirrade tanten på oss så fort hon fick tillfälle. Hur tänker de egentligen!? De går till en mongolisk buffé för att äta middag och så äter de inte och pratar inte med varandra. Jag förstår mig inte på vissa människor. Själv åt jag fem gånger, vilket jag ångrar nu i efterhand, men vad ska man annars göra på en buffé liksom?

Jag ska strax gå ut till bussen för att åka in till stan och äta på Mongolisk buffé. Jag ska äta, äta, äta och så ska jag äta också. Regeln är att äta minst fem gånger. Allt under det är oacceptabelt. Dock har jag ett problem. Mitt hår vill inte samarbeta med mig. Det blir bara fult och jag hatar det just nu. Jag får be mamma klippa mig så att jag ser bra ut till Skåne. Jag kan ju inte komma ner dit och se ut som, ja, jag. Vilka problem jag har va?

Att packa är inte precis det enklaste jag har gjort. Jag är en samlare, så att behöva välja vad man ska ha med sig och slänga saker är inte direkt min grej. Vem vet? Jag kanske får användning för ett fem års gammalt ”knep och knåp”- spel jag inte använt på fyra och ett halvt år, eller hur?

Jag har i alla fall fått ihop fyra flyttkartonger med saker och två kartonger som jag har ställt ner i källaren. Det är ändå något. Dock känns det inte som att jag har packat något alls, för mitt rum ser ut som ett bombnedslag nu och jag har saker överallt som jag inte vet vad jag ska göra med. Det löser sig säkert.

En sak som slog mig dock var att jag faktiskt flyttar om en vecka. En vecka! Jag har bott i Tyresö i snart 20 år, och om en vecka slutar jag göra det. Det är helt sjukt! Hur klarar folk av att flytta hemifrån egentligen? Det är ju läskigt!

Äntligen får planeringsfreaket i mig lite lugn. Jag ska nämligen börja packa idag. Det är ju trots allt bara en vecka kvar tills jag flyttar, och då kan det vara rätt bra att börja packa. Dock vet jag inte var jag ska börja, och jag vet inte heller vad jag ska ta med mig från mitt rum. Ska man ta med sig bilder och prydnadssaker, eller blir det bara jobbigt? Åh, jag vet inte. Jaja, mamma kommer i alla fall över snart och hjälper mig packa, så hon får nog ta och styra och ställa tror jag. Det blir nog bäst så.