Nu har jag varit duktig. Jag har joggat 4,3 km på 26 och en halv minut. Det är ändå rätt bra med tanke på att jag inte är i form alls, att jag den sista kilometern kände som att jag hade astmaandning och att jag knappt orkade lyfta benen den sista kilometern. Men jag klarade av det. Det är väl det som är huvudsaken? I alla fall i början. Det är bara att springa tills lungorna lägger av.
Jag är trött på min kropp. Den är inte så som jag är van att den är. Det senaste året har jag bara låtit den förfalla, och skyllt på att jag har haft mycket i skolan och att jag har varit sjuk (vilket i för sig stämmer), men jag har även varit lat. Otroligt lat. Dock har detta inte stört mig överdrivet mycket. Visst, jag har märkt att jag har blivit tjockare, men det har varit skönt att inte behöva träna. Det ändrades idag.
Jag skulle stå på händer tillsammans med Jenny, men när jag väl stod uppe på händer märkte jag att jag inte orkade stå kvar. Mina armar var alldeles för svaga. Min kropp orkar inte av någonting alls i jämförelse vad den gjorde förut. Det blev lite som en väckarklocka. Är det så här jag vill ha det? Svaret är självklart nej.
Jag vill vara vältränad, hälsosam och snygg. Jag vill vara en av dem som folk tittar på i smyg när de går förbi på stranden. Jag vill vara stolt över min kropp, men det är inte så lätt att få tillbaka kroppen jag hade förut. Jag har världens latmask boende i mig. Därför funderar jag på att utmana mig själv och ta bloggen till hjälp. Om jag skriver om min träning varje dag, kommer jag till slut känna mig tvingad att träna för att kunna skriva om träningen och på så sätt träna mer. Det blir som en ond cirkel fast tvärt om. Dessutom kan ni skälla ut mig ifall jag inte har skrivit om att jag har tränat, och på så sätt får jag ångest och går och tränar. Låter det som en bra idé? Något att satsa på?
Nu ska jag i alla fall ut och springa och känna mig hälsosam. Jag måste ändra på min livsstil. Jag vill orka med mitt liv igen. Den här kroppen jag har nu är inte min. Den är någon annans. Någon som inte tycker om att idrotta. Bäst att börja matcha min kropp med mina intressen, tycker ni inte?
Jag lever. Faktum är att jag har varit mer levande idag än vad jag har varit på länge, vilket förklarar bristen på inlägg på bloggen idag. Först kom Patrik och Cassandra över och lämnade stekpannor och annat ”roligt” som jag ska ha med mig till Skåne, och sedan kom Jenny på besök. Vi satt på den nyklippta gräsmattan, som jag slet med i en timme, och bara pratade strunt i flera timmar. Det är så skönt att man kan göra det, och nu kan ingen säga att jag inte har varit ute.
 |
| Jenny hoppade för fullt på studsmattan |
