Jag vet inte vad jag känner för tillfället. Eller egentligen gör jag det, men ändå inte. Jag är minst sagt förvirrad och känslorna krockar med varandra i mig just nu. Hela ”flytta hemifrån”-grejen får mig att känna mig så rastlös. Jag vill flytta nu! Jag vill komma bort från Tyresö och leva studentliv. Prova på det nya och ut med det gamla. Samtidigt är jag livrädd. Tänk om jag inte får några vänner? Tänk om ingen tycker om mig? Tänk om civilingenjör inte är min grej och att jag kommer ha flyttat 60 mil hemifrån för att göra något jag inte trivs med? Jag kan inte backa nu. Jag har ju CSN som är ute efter mig nu.
Jag antar att det är så här alla känner när de flyttar för att plugga på universitetet. Jag är i alla fall inte ensam om det. Det är jag säker på. Hur är det ens möjligt att vara så otroligt kluven? Jag vet innerst inne att jag kommer att stormtrivas på universitetet och med min utbildning. Det är ju det jag vill hålla på med, men tänk om universitetet inte är min grej? Det kan faktiskt vara så. Det är inte omöjligt.
Jag bara väntar på att jag ska få mitt samtal från Lunds universitet. Samtalet de sa att man skulle få fyra veckor innan kursstart. Det är två veckor kvar tills jag börjar. Varför ringer de inte?
Jag antar att jag bara är nojig och rädd för att lämna det gamla. Det gamla är ändå jag och det nya vet jag ingenting om…
