För att bevisa för er hur mycket jag tycker om Svampbob Fyrkant ber jag er att googla på ”Svambob Fyrkant” och scrolla ner lite bland bilderna. Vad hittar ni då? Jo, den här bilden:
Om de är en bra grej eller inte vet jag inte, men jag finns i alla fall med på förstasidan när man söker på Svampbob Fyrkant. Till och med min biologilärare såg mig där när hon sökte efter bilder till ett biologiprov om Svampbob Fyrkant. Behöver jag säga att jag fick alla rätt på det?
Missne, en av mina kära läsare, beskrev första dagen i sin första bostad i ett nötskal:
”Första kvällen i ny lägenhet: Vi måste ha mat! Korv och spaghetti inhandlas. Inget durkslag. Lugnt, vi häller av försiktigt… Heller inget stekfett – men vem behöver sånt, det här går bra! Just fasen, vi kanske måste packa upp tallrikarna! *rotar runt i lådorna* Yes, ready to go! Åh, bara ett par bestick… Det var en bra kväll, men jisses, man vet inte allt innan man behöver det. Lycka till!”
Jag hade tråkigt så jag tog hit min personliga kines Karola och diskuterade framtiden. Hon fick reda på idag att hon kom in i Helsingborg, vilket betyder att vi bara kommer ha en halvtimme med tåg till varandra nere i Skåne. Det är hur bra som helst! NU är det bara Alex som fattas.
Nu står vi i alla fall här och lagar chili con carne, min favoriträtt, och lyssnar på musik. Vi ska titta på film ikväll med Alex, men han ville inte komma nu. Han tycker tydligen inte om Chili con carne. Vilken typ va!?
Buko berättade om hur bra han hade haft det.
Det är mycket som behövs planeras innan en flytt, så jag sitter nu och skriver en lista på allt jag måste ha med mig och fixa. Det är lätt att glömma bort saker som man annars inte tänker på. Hemförsäkring, skurmopp, potatisskalare. Vem tänker på det? Inte gjorde jag det till en början i alla fall. Jag slår vad om att när jag väl kommer ner till Skåne kommer upptäcka att jag har glömt ett dussintals saker och måste åka iväg till IKEA för att köpa det.
Har ni något som ni tror att jag kommer att glömma?
Utan att jag visste något började Fanny filma med min kamera igår, och det blev att vi fortsatte med det. Det ser verkligen ut som att vi har det jätteroligt. Eller inte… Och min röst låter helt efterbliven som vanligt, men vad kan man göra? Det finns ju inge röstoperationer precis…
Ibland hatar jag att drömma. Man kan ha de där underbara drömmarna, och man kan ha de där hemska drömmarna. Jag hade en av de hemska inatt. Min kompis Buko puttade ner mig för ett tio våningar högt hus (snäll vän), men jag dog inte men glömde bort vem jag var. Jag vaknade upp och nästan hyperventilerade och mitt hjärta slog jättefort. Jag verkligen hatar att drömma om att ramla ner för saker, men jag vaknar inte upp av att jag ramlar som vanliga människor, utan jag drömmer om det som händer efter också. Tack så mycket hjärnan!
