Dag: 23 juli 2010

Har ni någonsin gått in i en klädaffär och tänkt på hur extremt mycket större tjejavdelningen är än killarnas? Killar kan välja på byxor eller shorts och till det ha en skjorta, t-shirt eller tröja. Det är killars valmöjligheter i stort. Tjejer däremot kan ha thights, kjol, klänning, strumpbyxor plus det som killar kan ha. Nu har jag dessutom glömt en massa klädesplagg. Hur orättvist är inte det?

Om jag vore tjej skulle jag gå runt i en snygg klänning och klackskor precis hela tiden. Jag må vara kille, men klackskor är så grymt snygga! När jag var en liten pojke och mina föräldrar inte tog hand om mig så att jag fick vara hos en vän till familjen (det låter värre än vad det var. Min mamma var på sjukhus med min lillasyster och pappa jobbade), och det första jag gjorde när jag kom dit var att klä av mig alla kläder och gå runt i klackskor. Dessutom ville jag alltid ha nagellack, men det skulle vara genomskinligt så att det inte syntes. Man kan ju tycka att mina föräldrar borde ha förstått redan då att jag var bög, men det gjorde de inte.

Tjejkläder är så mycket finare än killkläder. Jag vill också kunna gå runt i klackskor och klänning, dock bara om jag skulle vara tjej själv. Jag är ju inte en liten pojke längre. Nä, jag är avundsjuk på er tjejer helt enkelt.

Och med tanke på hur dålig jag är på att försöka se sur och avundsjuk ut tror jag att jag håller mig till att vara glad och le istället…

Är det en kaffelatte ni ser? Har jag blivit vuxen? Så klart inte. Det är en chailatte. Lina ville ha en och då tog jag en med. Jag hade aldrig smakat det förut, men det var gott faktiskt. Dock tröttnade jag efter typ halva, för man fick nog. Det var för mycket liksom…
Jag och Lina hade det i alla fall väldigt trevligt. Vi har som sagt knappt träffats sedan jag slutade på Sjödalsgymnasiet och började på Fredrika Bremer istället. Vi bara babblade på och det märktes knappt att vi inte hade setts på länge. Om man bortser från samtalsämnena vi hade vill säga. Det är så det ska vara – två vänner, två chailatte, en sprängs muffin och en Dennis som mår illa av för mycket chailatte.

Det är äntligen kallare ute, och det betyder att jag kan använda byxor igen och att jag slipper svettas som en galning. Nu ska jag i alla fall åka in till stan för att träffa Lina. Vi gick i samma klass första gången jag gick i ettan på gymnasiet (jag har gått om ett år) och vi har knappt setts sedan dess, men nu ska vi alltså fika. Det kommer vara mycket vi kommer att prata om, men nu måste jag springa. ah det så bra!

Det var en väldigt trevlig kväll igår. Jag, Sara, Jenny och Jojo var hemma hos Sara på middag. Hon hade lagat jättegoda köttfärsbiffar med fetaost och en potatissallad till. Dessutom hade hon bakat de godaste snoddasarna hon någonsin har gjort. Sara är nämligen den person jag känner som kommer bli den perfekta mormorn. Vi satt i alla fall där och spelade Sverigespelet, vilket jag förlorade på, men det var roligt ändå. Trots att jag knappt fick vara med för att jag fick stå över hela tiden.

Jag kom hem till Sara först, och efter ett tag kom Jojo och sist Jenny, men när Jenny kom in var det typ det första hon sa att jag såg så glad ut och att det liksom strålade om mig. Det är sådant man blir glad av, och sådan man borde säger mer till folk. det är dessutom de man känner bäst vars komplimanger värmer mest, för då vet man att de verkligen menar det. Därför var jag glad hela kvällen och blev inte ens lite sur över att jag förlorade stort i Sverigespelet. Så där har ni knepet om ni har planerat att vinna över mig och inte vill ha ont efteråt – ge mig en komplimang så är jag så glad att jag glömmer bort att vara en dålig förlorare.