Återuppleva barndomsminnen på Kolmården

Delfin_Dennis_Widmark
Imorgon ska jag göra något jag inte har gjort på flera år – jag ska åka till Kolmården! När jag var liten hade vi landställe i närheten av Kolmården, så vi åkte dit varje år, men sedan det blev tredje världskriget i släkten slutade vi åka dit när jag var sex år, men nu bär det av dit igen. Jag har massor med minnen där ifrån. Baka pepparkakor i pepparkakshuset, åka dinosaurierutschkana och se pappa fastna i en av rutschkanorna medan alla tittade på honom och skrattade.

En av sakerna jag kommer ihåg att jag älskade var att gå till delfinariet och titta på delfinerna när de gör massa konster och skvätter vatten. Dock har jag fått veta att det är ett falskt minne. Mamma säger att jag var totalt livrädd för att gå dit och skrek hela tiden när vi gick dit. Dock tror jag inte att jag kommer skrika nu.

Men för att göra en lång sak kort (sparka på den. Jag var tvungen…) kommer  jag inte blogga något förrän imorgon kväll, men då kommer ni få se massor av bilder från Kolmården istället. Det blir väl roligt?

Jag kommer bli påkörd av en bil


Det har varit trevligt att blogga under de här veckorna, och det har varit roligt att känna alla mina vänner och min familj, men nu är det över. Jag kommer nämligen bli påkörd av en bil snart. det är i alla fall vad Alex säger. Det går nämligen för bra för mig just nu. Jag kom in på Lund, min blogg blir bara större och större för varje dag, jag är snart klar med mitt researcharbete och jag har en kille jag träffar. Nu kan man ju tycka att jag är klar där, men icke sa Nicke. De ringde just från ICA Ringen här i Tyresö, och nu har jag ett sommarjobb! Äntligen har jag fått ett sommarjobb! Kan man ha så tur? Och det är här hela “att jag ska bli påkörd av en bil”-grejen kommer in. Jag får njuta av det medan det varar, men jag antar att det bara är rättvist då jag förra sommaren hade otroligt otur och allt bara gick fel. Det blir plus minus noll liksom…

Jag hänger med naken Lars Ohly

Jag och Lars Ohly
Jag är extremt otålig för tillfället. Jag vill att de kommande nio dagarna bara ska försvinna, och att jag under de dagarna på något magiskt sätt har fått någonstans att bo, så att Pride kan börja. Jag vill åka till Pridefestivalen nu! Det är otroligt roligt där. Man träffar kompisar, lyssnar på konserter och läger ut en förmögenhet på att äta. Dock har jag lärt mig från första året att man inte ska gå in och kissa i pissoaren. När jag gjorde det var det två äldre män som bara råkade böja ner sitt huvud och vinkla det mot mitt skrev. Av någon anledning gick det inte så bra för mig att kissa då…

Jag har varit med om jättemycket på Pride under mina år där. Jag har blivit intervjuad av P4, jag har haft ångest för att jag såg mitt ex med en annan, jag har sett Simon från Simon och Thomas vara så full att han ramlade över en bänk utan att ens vara nära den från början och jag har sett Tony Irving rida på en elektrisk tjur. Dock är det absolut roligaste som har hänt mig under Pride när jag gick förbi Vänsterpartiets tält, och så hade de en sådan där vägg man står bakom och sätter in huvudet i ett hål med en bild på en naken Lars Ohly. Jag klättrade upp på lådan bakom, stoppade in huvudet och precis när min kompis skulle fotografera kom den riktiga Lars Ohly och ställde sig bredvid. Det är sådant man kommer ihåg, och enda sedan dess har jag tyckte om Lars Ohly. Han är en go kille han!

Vad ville ni bli när ni var små?


När jag var liten ville jag bli konstnär och trädgårdsmästare. Jag satt alltid och ritade och hade mitt rum fullt av växter. När de andra barnen fick en 20-lapp av sina föräldrar för att köpa glass tog jag min 20-lapp och köpte en kaktus på Konsum, men när jag växte upp tappade jag båda dessa förmågor. Jag slutade intressera mig för växter, och jag blev inte särskilt bra på att rita som ni ser. Jag bestämde mig därför för att bli arkitekt, för jag har alltid älskat arkitektur, och det var detta som fick mig att vara så målinriktad i skolan. Det krävs toppbetyg för att komma in på arkitekturlinjen, och därför pluggade jag så mycket jag bara kunde för att få bra betyg. Dock kom jag på för ett och ett halvt år sedan att man kanske borde vara bra på att rita om man ska bli arkitekt, och där försvann mina arkitektplaner. Istället bestämde jag mig för att bli civilingenjör och hålla på med produktframtagning, och det är där jag är nu. Nu blir det civilingenjörsprogrammet med teknisk design på Lunds Universitet.

Är det inte lite roligt ändå hur ens drömmar kan ändras så mycket? Visst, mina drömmar har alltid varit lite konstnärligt lagda, men det är fortfarande helt olika yrken. Dock har jag aldrig, som andra barn, drömt om att bli typ astronaut, filmstjärna och sådana yrken. Vad ville ni bli när ni var små?