Matförgiftning i Polen. Det är minnen det…

Springer_i_skogen_Dennis_Widmark
Jag klarade det! Jag joggade hela min runda på 4,5 km utan att stanna på 26 minuter. Det tycker jag är väldigt duktigt gjort med tanke på att jag inte har tränat på ett år. När jag kom in i andra andningen och kände att jag kunde springa hur länge som helst blev jag så glad. En del av mig var tillbaka. Träningsmänniskan var tillbaka. Jag har bestämt mig nu att jag varannan dag ska springa min runda, och om jag inte gör det får ni allt komma och sparka mig i röven, för jag ska ut och springa. Det är så skönt!

Bilden är för övrigt från ett träningsläger i Polen 2008, och det träningslägret var för övrigt det sämsta någonsin. Vi fick polsk mat som vi i Sverige inte kan kalla mat och definitivt inte mat för idrottsmän, det var världens tråkigaste stad, det var dåligt väder, sista dagen stukade jag foten och sista dagen blev vi alla matförgiftade så att vi efter lägret gick ner fem kilo och var sämre tränade än någonsin. Visst låter det som ett kanonläger? Inte riktigt…

Jag är stel… typ…


Det kanske inte ser ut så, men jag har faktiskt blivit stel. Då jämför jag med hur jag var förut och inte hur vanligt dödligt folk är. Att vara överrörlig, ha gått sex år på gymnastik och sex år på friidrott har gjort att jag inte direkt har behövt tänka på rörligheten, men nu behöver jag det. Hur som helst ska jag ut och jogga nu, igen, och då kan det vara bra att inte vara rörlig som ett kylskåp.

Jaja, nu har min astmaspray börjat verka, så nu kan jag bege mig ut så att min muskler kan börja verka istället. Vad roligt för mig…

I min lugna trädgård vid motorvägen


Det är de små sakerna här i livet som är viktiga och gör att vi blir glada. För mig är att sitta i trädgården med en bra bok en sådan sak. Jag älskar att läsa (För tillfället läser jag Liftarens guide till galaxen som alla bör läsa!”), och att kunna göra det i trädgården gör det hela bara bättre. Att vår trädgård ligger fem meter ifrån huvudvägen ut till Tyresö Brevik kanske inte gör att njutningen och avslappningen blir så stor för de flesta, men man vänjer sig. Jag sover med öppet fönster nu och störs inte av det. Att sitta i min avgasförorenade trädgård med bussar, lastbilar och bilar som konstant åker utanför och familjer och tonåringar som kommer upp från stranden väldigt avslappnande. Allt som krävs är lite skugga, en skön plats att sitta på, en bra bok, gräs, en flaska vatten och år av konstant utsatthet av ljud för att till slut koppla bort det. Det verkar väl inte så svårt, eller hur?

Överslagshandlingar is the shit!


“En överslagshandling är inom etologin ett beteende som bryter fram när en individ befinner sig i konflikt mellan att utföra två eller flera handlingar” – Wikipedia

Ja, dessa överslagshandlingar vi fick lära oss om på biologilektionerna kan vara lite knepiga. Alla hanterar dem på olika sätt. Min kompis Sara har en rolig överslagshandling som är så här: Sara vill titta på TV. Sara behöver göra läxor. Överslagshandling: Sara gör ett glas Oboy.

Själv hamnar jag alltid på golvet. Precis som nu, för jag vet inte vad jag ska göra. Det är varmt som fan ute och fint väder, och därför borde jag vara ute och bada. Dock behöver jag jobba med mitt arbete, men det är hur varmt som helst här inne också, och jag har ingen lust att sitta inne. detta samtidigt som jag vill träna, men som jag har bestämt att jag gör ikväll när det inte är lika soligt, och att Alex så snällt dissar mig idag för att titta på TV. Jag och Alex har verkligen en underbar vänskap där vi bryr oss om varandra, tycker ni inte?

Eftersom jag inte kan bestämma mig får jag väl lägga mig på golvet igen och fundera ut vad jag vill, men det gör inget, för jag älskar mitt golv. Det är fluffig och mjukt. Hur kan man motstå det liksom?

Nya förbättrade Dennis är här


Igår lekte vi frisörsalong och tittade på fotboll hemma hos mamma. Mamma klipper alltid mig. Det har hon alltid gjort. Jag kan räkna gångerna jag har gått till en riktig frisör på mina båda händer. Det känns ju väldigt onödigt att betala flera hundra kronor för att klippa sig när man har en mamma som kan göra det gratis och bra dessutom. Det roliga är att hon inte har någon som helst frisörutbildning bakom sig över huvudtaget. Hon har lärt sig på mig helt enkelt, och det är bara hon som kan mitt hår och vet hur jag vill ha det. Jag undrar hur jag ska klara mig nu när jag flyttar till Lund…

När jag var färdigklippt och tittade på fotboll (Jag tittade på fotboll självmant, kunde reglerna och var engagerad. Något är fel på mig…) kom mitt ex Tony över. Han är min mammas extrason. När han och jag var tillsammans blev han och mamma jättetajta, så han kommer över lite då och då. Han ville också bli klippt, så mamma klippte honom med efter lite “Det sker på egen risk”-varningar.

Jag blev i alla fall väldigt nöjd med mitt hår. Det ser skitsnyggt ut nu om jag får säga det själv. Dock ser man inte frisyren så bra på bilden, men jag tycker om den av någon anledning. Kanske är det för att jag inte ler som jag annars alltid gör? Inte vet jag…

 Mamma klipper Tony