Jo, jag tog en sväng förbi gymmet innan jag badade och blev lite biff. Eller så är det så att jag har tråkigt och hittade en rolig funktion på Photoshop som gör att saker blir större. Tänk om man hade en sådan i verkligheten. Dock tror jag nog att någon annan skulle få göra min högra arm, för den blev inge bra alls. Egentligen blev ingenting på mig bra. Jag tror nog att jag tränar mig till min kropp istället…
Snygga killar är anledningen till att gå till stranden
Det bästa med att vara på stranden är inte att bada, inte att sitta i solen (hatar att sitta i solen), inte att läsa en bra bok utan det är att man utan att behöva skämmas eller bli avslöjad kan spana in snygga killar. Vem är personen som kom på att man ska komma i korta badbyxor, se snygg ut och gå runt på en strand? Den personen borde få något slags pris!
Idag när jag badade (det var bara under en väldigt kort stund dock) var det en otroligt snygg kille på stranden. Hans kropp var perfekt vältränad, han hade halvlångt blont hår och var helt enkelt en fröjd för ögat. Dock började båda jag och Alex hata honom för att han var för perfekt och jag och Alex inte är det, men det är ju så människan fungerar. Man hatar det man önskar att man själv var. Dock fortsatte vi ligga där och spana in hans stenhårda magmuskler. Vem kan klandra oss liksom?
Och om ni undrar varför jag har lagt upp den här bilden är det för att när jag var på semester på Malta lekte jag paparazzi och fotograferade snygga killar. Det var jätteroligt.
Om vattnet ändå vore varmt
Nu är det dags för badkrukan inom mig att komma fram igen. Jag ska nämligen ta mitt första dopp för i år. Dock kommer det ta väldigt lång tid för mig att hoppa i, för jag är som sagt världens största badkruka. Jag kan inte värma mig i solen efteråt heller eftersom jag inte får vara för mycket i solen. Detta kommer att bli intressant…
Det förflutna kommer tillbaka då och då
Mitt ex skickade ett mejl till mig och gratulerade mig till studenten för en stund sedan. Vad trevligt, kanske ni tänker. Saken är bara den att jag hatar honom, och jag förstår inte varför han skriver till mig. Visst det var fem år sedan vi var tillsammans, och han kanske har blivit en bättre människa än vad han var då, men varför envisas han med att skicka mejl till mig någon gång om året? Jag förstår inte…
Okej, nu när jag tänker efter hatar jag nog inte honom längre. Jag tycker bara inte om honom och vill inte ha något att göra med honom alls. Ingen i min familj vill det. Att vara 15 år och kär kan vara en svår sak…